Innehåll
Den kulturella missuppfattningen: varför ses leken så sällan som lärande?
I vår tids föreställningsvärld finns en osynlig men mycket stabil mur mellan att leka och att lära.
Den motsättningen är ingen slump. Den har rötter i kulturella, historiska och pedagogiska föreställningar som byggts på lager på lager.
I västerländska samhällen har en traditionell uppdelning satt sig: leken som nöje på ena sidan, det formella lärandet som plikt på den andra.
Den skillnaden präglar starkt hur vi ser på leken som ett möjligt sätt att lära ut.
Kärnan i problemet är att traditionella utbildningssystem nästan uteslutande fokuserar på det formella lärandet.
Det vilar på pelare som känns trygga för institutionen: läroböcker, katederundervisning och standardiserade prov.
I det sammanhanget reduceras leken ofta till ren förströelse, något som börjar när det ”riktiga” lärandet slutar.
Det finns flera psykologiska och organisatoriska motstånd som underblåser den här skepsisen:
- Mätbarhet: eftersom leken framstår som mindre strukturerad och svårare att mäta med vanliga prov, uppfattas den som sämre på att förmedla verklig kunskap och verkliga färdigheter.
- Nöje mot allvar: vi förknippar leken med fritid och njutning, medan lärande ses som något allvarligt och ansträngande. Den motsättningen gör att vi underskattar lekens förmåga att skapa ett lärande som verkligen betyder något.
- Rädsla för slöseri med tid: många oroar sig för att timmar av pedagogisk lek tar tid från det som anses ”viktigare”.
- Disciplin och kontroll: många utbildare och pedagoger är rädda att lekfullheten ska göra att de tappar kontrollen över gruppen, eftersom leken till sin natur är informell.
Men okunskapen om nyare metoder gör att vi missar poängen: leken är inte ett alternativ till pedagogiskt värde, utan en kraftfull förlängning av det.
Leken som barnets "arbete" och grunden i att vara människa
För att förstå hur leken kan bli ett verktyg för upplevelsebaserat lärande hos vuxna måste vi först titta på var det hela börjar: barndomen.
För ett barn är leken inget tidsfördriv. Den är barnets arbete, och det är genom den barnet prövar sig fram och sätter tänkandet i rörelse.
I barnets värld är ”leka” och ”lära” två ord för samma sak.
De vuxnas uppgift är att skapa ”ramar” och leksituationer som passar barnets utvecklingsfas, så att barnets natur får komma fram helt fritt.
Att växa upp är nämligen att hela tiden samspela med sin omgivning, och det kräver utrymme att uttrycka sig och frihet att röra sig.
När vi människor får vara i en stimulerande miljö och har rätt material till hands, hittar vi av oss själva på lekar som svarar mot våra känslomässiga behov och utvecklingsbehov.
Leken är alltså mycket mer än förströelse. Den är ett rum där vi prövar och tillämpar strategier för att lösa problem och hantera relationer.
I den frizonen kan handlingar, beteenden och reaktioner formas om och sedan föras över till verkligheten, genom det som inom upplevelsebaserad pedagogik kallas ”begreppsbildning och transfer”.
In i arbetslivet: upplevelsebaserat lärande och teambuilding
Om vi accepterar att leken är ett fullgott sätt att lära sig, är teambuilding dess naturliga hemvist i arbetslivet.
Att flytta leken från lekplatsen till konferensrummet, eller ut i naturen, kräver noggrann planering.
Med rätt förberedelser går det att bygga trygga ramar för träning genom upplevelser, där nya beteenden kan växa fram som gynnar både den enskilde och gruppen.
Upplevelsebaserad lek på jobbet gör det möjligt att:
- Hantera stress och misstag. Man får träna sig steg för steg i den frustration som följer på ett misslyckande, och misstaget blir ett steg i lärandet i stället för något man ska skämmas för.
- Utveckla mjuka färdigheter. Utöver det kognitiva och motoriska slipar leken de känslomässiga och sociala förmågor som krävs för att samarbeta.
- Upptäcka värderingar. Värderingar lär man sig inte av en PowerPoint. De upptäcks genom att göra och genom att se vad som händer i leken.
Il Passaggio dalla Teoria alla Pratica Cooperativa
När teorin blir praktik
Det räcker inte med en enda samarbetsövning för att ”lösa” gruppdynamiken i ett team.
Varje utbildningsupplägg måste sikta på ett värde som är större än summan av de enskilda övningarna.
För att nå dit är metaforiska ramar avgörande.
Berättelser, fantasi och gestaltning tar med deltagarna på en metaforisk resa, där de får utforska vilka de verkligen är och vilka de vill bli, både som yrkesmänniskor och som lag.
Leken kommer ur en inre motivation som alla däggdjur och alla människor bär på, oavsett ålder.
Lekens former blir mer komplexa med åren, men det den ger oss förblir detsamma.
På arbetsplatsen kräver samspelsövningar ett allt mer precist språk, och en djup förståelse för vad regler och tolerans är värda.
Slutsats: utbildarens roll och en kultur som tillåter lek
Ska leken verkligen förändra företagskulturen krävs ett djupare skifte, där de här metoderna erkänns för vad de är värda.
Lärandet på arbetsplatsen sker, precis som i barndomen, genom egen erfarenhet, men också genom att se på andra och härma.
Den som leder processen, alltså utbildaren, måste vara medveten om hur de egna valen påverkar andra, och om vilka fördomar som styr valet av metoder och miljöer.
Först när miljön är stimulerande och fri från fördomar kan leken sluta uppfattas som ”slöseri med tid” och i stället bli grunden för team som är motståndskraftiga, nyskapande och djupt mänskliga.
Vill ni att vi tar fram en metaforisk ram för just er teambuilding?
Hör av er för en kostnadsfri offert
Fyll i formuläret och berätta vad ni behöver.
